Författartankar

Jag skulle verkligen vilja hitta tillbaka till min skrivande sida igen. Finna lugnet, inspirationen och framför allt fokuset igen att sitta ner och skriva, vad det än må vara jag har i tankarna just då. Det har varit lite snålt med alla de delarna i mitt liv på senaste om man säger så. Är det inte inspirationen som saknas, så har jag inte ro i kroppen att sitta ner tillräckligt länge för att få ihop något, eller så flyger alla tankar iväg åt tusen håll så jag inte kan få ihop en konkret tankekedja, och med det något vettigt alls att skriva. Många gånger när jag bestämt mig för att sätta mig ner och komponera ihop något bra för min blogg eller så, så gör jag misstaget att gå in på andras bloggar och läsa lite. Och eftersom många skriver så bra, så intressant, så långt så tappar jag mer eller mindre direkt motivationen, känner att vad har JAG att komma med, JAG har väl inget intressant att skriva, massa sådana tankar börjar ju direkt mala. Men nu när jag funderar på saken, måste allt man skriva vara så superintressant? Måste det vara det djupaste man kan komma på? Vill ju skriva sådant också, men det kanske kan få vänta lite, man kan ju börja med små steg? Antar att det är med detta som med så mycket annat, att man kan (och kanske måste) öva upp sin förmåga igen? Skadar ju inte att testa. Vet ju att jag älskar att skriva, att få ner på pränt allt det som snurrar i huvudet. Men det är bland annat det jag tycker är så svårt, att mina tankar är så levande, så vilda, så rika, men sedan när man skriver ner dem, så finner jag inte rätt ord, utan det blir så platt och trist. Där har vi ännu en inspirations- dödare om man säger så...

Jag vill kunna skriva vad jag känner för mitt liv, både det bra och det dåliga. Jag vill kunna skriva om allt det vackra jag nu åter börjar se, men också om min nattsvarta sjukdom som jag lever med varje dag, som påverkar hela mitt liv. Mina tankar, mina känslor, mina handlingar. Men då känner jag direkt; vem vill läsa om massa deppiga saker? Återigen, det är kanske inte det primära? Det viktiga borde ju vara om JAG vill skriva om det. Sedan får väl läsarena avgöra själva om de ska ta till sig det eller inte. Ingen som tvingas.
Vill även kunna skriva om allt som är viktigt i mitt liv, saker jag tycker man borde tänka på, mina åsikter, saker som händer i världen som bör (i mitt tycke) uppmärksammas. Men även om andra saker, om saker som kanske inte kommer förändra världen på något drastiskt sätt, men ändå fått mig att tänka, reagera.

Så vem vet, denna blogg kanske kommer vakna till liv lite mer igen snart, sakta men säkert i alla fall. Borde ju verkligen utnyttja att jag återigen kan tänka, att jag gett min hjärna all den näring och det bränslet den så väl behöver för att kunna fungera igen. Det är verkligen läskigt, en oerhört overklig känsla när man nu i efterhand inser hur hjärnan och tankeverksamheten så totalt stängdes av under min svält, och det värsta var nog att jag inte förstod det då, att jag inte märkte det. Detta tunnelseende som man fick, ingen koncentration, inget minne, ingen lust. Detta önskar jag ingen!

Hoppas ni stannar hos mig och så småningom kommer finna det jag skriver intressant och givande att läsa!

Ha en underbar snöig söndag!