Ny vår, nytt liv

Redan fredag igen, det är lite läskigt hur dagarna flyger förbi! Nu är det så få futtiga dagar tills jag slutar på behandlingen. Vettskrämd, förväntansfull, ångestfylld, förbittrad, taggad...ja många känslor... Det känns nästan lite symboliskt att jag slutar nästan samma dag som de har beräknat att våren ska "komma" till Stockholm i år. Det var som underbara behandlingsassistenten sa idag, att det är som att du blir på nyttfödd, precis som naturen :)

Hade ett riktigt bra samtal idag med en av mina underbara medpatienter/medsystrar. Vi pratade om hur underbart det är nu när man märker att man börjar bli sig själv igen, att hjärnan börjar fungera. hur läskigt det är när man inser hur mycket man som sagt förvägrat, försakat. Det värsta är nog att man inte ens förstod ATT man gjorde det, hur man betedde sig. Och vi var väl väldigt överens om att vi ALDRIG ska hamna där igen. Att jo. jag vantrivs i min kropp just nu, men jag mår så otroligt mycket bättre mentalt på många andra plan istället, jag älskar återigen min musik, mina böcker, mina filmer, vill umgås medfolk, hitta på saker. Och ska man vara krass så är det ju bara att inse, jag vantrivdes med mig själv när jag var som sjukast/vägde som minst också. Så varför inte satsa på några kilo extra som jag inte tycker om, men kunna njuta av min tillvaro., än att vara pinnsmal men ha ett tunnelseende. Jag hoppas verkligen jag kan hålla fast vid den här känslan, tanken nu...och för alltid!!