Payback

Jag är en person som gärna vill "betala tillbaka" om någon gjort mig en tjänst, ställt upp för mig och så. Ge och ta, det tycker jag är en fin idé. Men jag inser att visa saker går inte att återgälda. Detta blir jag mer eller mindre påmind om flera gånger i veckan. Inte på ett jobbigt, skuldfyllt sätt, utan ett tacksamt... För hur kan man betala tillbaka att någon räddat ens liv? Kanske inte direkt men definitivt indirekt, om inte annat, i alla fall förkortat ett stort, mörkt lidande. Varje gång jag träffar min underbara tränare så påminns jag om detta. Och jag hoppas att jag aldrig slutar känna denna känsla, att jag på något sätt börjar ta honom för givet. För det var tack vare honom, jag sitter här idag, vid den här tidpunkten och har kommit så långt som jag har. För det var han som satte ner foten, det var han som mer eller mindre tvingade mig att söka hjälp, det var han som inte lät sig manipuleras av min ganska goda argumentationsförmåga. Det var också han som hela tiden fanns vid min sida, han som erbjöd sig att följa med mig på möten för att "fight for me" om folk inte skulle tagit mig på allvar och erbjudit mig hjälp.
Jag har ingen aning vad som skulle hänt om det inte varit för honom.. hade jag blivit så mager och svag att min kropp gett upp? Hade jag fallit ner så långt att det inte gått att ta sig upp? Kanske hade jag även utan honom sökt och fått hjälp, men inte så pass snart. Så då skulle jag definitivt inte suttit här nu och skrivit detta med tårar i ögonen.
Tack för mitt liv finaste A!!