Depp

Idag fick jag höra av en kille jag träffat, att det var synd om mig för jag hade ingen vettig mening i mitt liv, och för att jag inte var gift och hade barn utan istället satt där med honom.

Ibland blir man ju bara sååååå glad (not) när folk öppnar munnen. Visst, det är hans grej här i livet, att vara ärlig, och det ska man ju vara.

Men ibland förstår jag inte riktigt poängen med att säga vissa sanningar?? För det är ju antagligen verkligen MITT val att jag inte har funnit en stor kärlek att dela mitt liv med... för det är antagligen så att jag haft massor med chanser men bara bett dem dra?? Eller kanske inte.

Kom igen, något mer sår du vill skapa, och sen strö lite extra salt i det??