Aldrig nöjd

Varför är människan (läs jag) skapt på det sättet att man då aldrig är nöjd. Att istället göra det bästa av situationen så hittar man på saker som gör att man kan gnälla lite. Som nu, helst ska jag ju inte hålla på med "tyngre" konditionsträning heller, eftersom det med största sannolikhet är bland annat den som gjort så att jag rasat i vikt. Att jag fått igång min förbränning i kroppen ordentligt, men inte lyckats klura ut hur mycket mer jag ska äta för att möta min kropps nya behov av kalorier ( ja, jag har en lite väl fastgrodd "rädsla" över att gå upp). Så egentligen borde jag ju njuta av dessa dagar då jag är "tillåten" att bara ta det lugnt, men neeeeeeeeeeeej då, istället längtar jag efter att få gå och köra ett hårt intervallpass på gymmet. Vilket jag typ aldrig känt en längtan efter förr....
Tydligen gillar jag att plåga mig själv... *suck*