Att unna sig något..

Satt och läste på Cizzis blogg och hennes inlägg med samma namn " Att unna sig något". Och det där är något jag själv tänkt en hel del på. Ska se om jag kan formulera mig så att jag inte missförstås. Ofta hör man ju folk prata om att man måste få unna sig lite här i livet (underförstått något onyttigt i matväg) och det säger jag verkligen ingenting om. Jag tror jag håller med, jag själv "unnar" mig nog alldeles för ofta (enligt mig). Men i övrigt försöker jag äta nyttigt och bra, lite väl nyttigt och bra enligt många andra, som tycker att man kanske är lite trist som inte tar en tredje bit blåbärspaj, eller massa kakor och mackor till eftermiddagsfikat etc. Då får man höra just "man måste ju unna sig här i livet".
Men jag måste ärligt säga att jag har en delad känsla för det där. Jag älskar självklart allt som är gott, och tyvärr är det ju så att det som är allra godast är onyttigt (när ska de uppfinna äpplen som smakar choklad???). Att unna sig något litet ibland vet jag ju inte gör särskilt mycket varken till eller från på formen, men att regelbundet stoppa i sig mindre nyttiga saker sätter ju sina spår, och jag vet ju att iallafall JAG mår dåligt psykiskt om jag ökar alltför mycket i vikt och jag vet ju också att när de där extra kilona lagt sig på mig så är det ingen annan än JAG som måste jobba (ännu) hårdare för att komma i form. Är det då värt de där få minutrarna av smak-njutning man får av att äta den där muffinsen? Det är lite däri mitt dilemma ligger.
Som sagt, jag menar nu inte att det är ett dugg fel att unna sig något ibland, och jag tycker heller inte folk som gör det gör något fel alls, och jag vet att jag själv inte lär klara av att sluta äta onyttigheter med jämna mellanrum. Men ändå...

Förstår ni alls vad jag menar??