Stöd

Vilken dag än då.... allt är så dubbelt, underbart på ett sätt och sjukt jobbigt på ett annat sätt..


först syster, som skriver att jag ska få en överraskning när jag kommer till 60kg. Sen var hon orolig att jag skulle tycka att hon var dum för det, som om jag nånsin skulle tycka att hon är dum för att hon vill att jag ska bli hälsosammare, men jag blir ju sååååå nyfiken...

Sen stötte jag ihop med Adam också, min underbara tränare... har ju inte sett honom på ett tag, så nu insåg jag ÄNNU mer hur mkt jag saknar honom och att få träna. ÄLskade ju verkligen när vi hade kommit in i det hela och jag fick träna TUNGT! Att lyfta mer än sin egen vikt (då jagj vägde mer) var en tuff känsla. Ska bli nice att fika på torsdag.

Sen nyss, underbara Andreas som visar att han bryr sig och kommer med stöttande ord. Känns så skönt att ha dessa fantastiska människor vid min sida, men det känns ju som sagt jobbigt att såra dessa personer också. Men som Andreas sa, att så ska jag inte tänka utan snarare tänka att de finns här för mig för de älskar mig och vill att jag ska må bra.

Sen fick jag en nyhet av min mamma också, som gjorde mig jätteglad, men också lite skrämd, vill inte att det ska skapa problem mellan mig och de som står mig närmast. Men underbart!