Ett litet brev till min kropp....

Min underbara fina kropp. Vad gör jag mot dig? Du har tjänat mig så väl i hela mitt liv, i stort har du alltid varit hel och stark. Du har fått mig att kunna uppleva så mycket härligt, du har tagit mig igenom både det ena och det andra. Och vad gör jag? Hur betalar jag tillbaka dig? Jag misshandlar dig, jag behandlar dig illa, uppenbarligen undanhåller jag dig sådant som du egentligen vill ha, sådant du behöver. Men ändå fortsätter du att kämpa för min skull, du håller fortfarande ihop och känns stark och trygg. Men för hur länge till? Hur länge kommer du att orka min älskade kropp? Kommer du snart att krascha, hur mycket du än försöker hålla ihop? Kanske är det ett av problemen, att jag tar dig så för givet eftersom du än så länge fungerat som en väloljad maskin? Men hur vet jag hur länge du pallar? Hur vet jag att jag att jag inte snart kommer skada dig på ett sätt som är omöjligt att ta tillbaka? Att du kan vara så anpassningsbar? Så vänlig mot mig, medans jag är så hård mot dig? Du fortsätter försöka fungera som vanligt, t o m försöker vara mig till lags när det gäller vikten, antar att du tror att jag verkligen vill gå ner i vikt (som jag beter mig) och försöker hjälpa mig där med. Jag vet ju allt detta, jag vet ju så väl hur mycket bättre du förtjänar. Du förtjänar tillräckligt med mat, du förtjänar regelbunden motion på ett sunt sätt, du förtjänar ordentligt med sömn och lugn och ro ibland. Jag vet ju allt detta så väl, varför kan jag inte genomföra det då? Varför går det inte att förankra? Varför blir det bara värre, denna spiral av onda tankar? Jag vill så gärna ge dig allt du förtjänar, jag vet ju att du egentligen är så oerhört vacker och bra, det finaste som någonsin vandrat på denna jord, eftersom du är min, och den enda kropp som jag någonsin ha. Du är det finaste, värdefullaste verktyg jag någonsin kommer äga.

Jag älskar dig, även om det inte alltid verkar så!! Jag ska bli bättre nu, jag lovar. Jag ska från och med idag, från och med NU verkligen anstränga mig för att ta hand om dig! Det kanske kommer att ta ett tag att komma in i rätta banor, eftersom jag inte riktigt vet vad som är normalt och bra, men jag ska försöka. Jag lovar. Fortsätt orka ett tag till, tills jag löst allt. Tack för allt!!!!!