Vibration Plate Reviews
8 år sedan
|
|
Jag har fått henne tillbaka!
Man hör ju ganska ofta uttryck såsom; "Man saknar inte kossan förrän bådet är tomt" "Man vet inte vad man har förrän man förlorat det" etc etc. Och det håller man med om i många fall. Men ibland kan det faktiskt vara åt andra hållet också, att man inte insett hur mycket man har saknat någon förrän personen är tillbaka i ens liv (Vilket nog måste anses bättre). För nu när vi tagit upp kontakten igen, DÅ inser jag vilken stor del som varit borta från mitt liv alldeles för länge. Hur stor del av mitt hjärta som tillhör och alltid tillhört henne!. Men det visar också hur djupt vår vänskap går, för när vi pratades vid, för första gången på evigheter, på riktigt riktigt länge, så var det som det hade varit igår. Inga konstigheter. Så efter att vi båda gått igenom helvetet, på var sitt håll, på var sitt sätt, och kommit ut på andra sidan, så är det dags igen. Insett att nu tänker jag inte, nu kan jag inte tappa bort henne igen. Hon är alldeles för viktig, hon är min bästa vän! Oavsett!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad fint. :o)
Mmm det är verkligen ÄKTA VÄNSKAP och det växer inte på träd. ta hand om varandra =).
Pussss
Du, tack för din fina kommentar till mig häromdagen! Känns så underbart att få stöd från tjejer som verkligen vet vad det innebär. Och jag blir så glad av att läsa din blogg och följa din kamp, eftersom den verkligen är en inspiration! Och att hitta tillbaka till gamla vänner, och därmed också sitt gamla jag är ju skitcoolt!
Känner du att det vänt, är du mer frisk än sjuk nu?
Stor kram, Katarina
Jag förstår precis hur du menar. Det är liksom ganska meningslöst att ligga i nästan-frisk, men också väldigt-ofta-sjukfasen. Antingen eller, för att inte bli tokig känns det som. Men det går inte att forcera. Det är omöjligt. Och Katt skrev så klokt att det gäller att vila och äta. Och fokusera på det. Jag tror ni har rätt. Jag tror inte det blir något releaseparty imorgon, även om det känns som en seger för demonerna, eftersom jag skulle utmanat så mycket om jag gick. Men som du säger, säkert för mycket.
Det låter jobbigt, men ändå fullt logiskt att ju friskare man blir, desto sjukare upplever man de rester som finns kvar av sjukdomen. Jag antar att du mest har fria dagar, det verkar iallafall så, men jag har också en känsla av att man hela tiden måste vara sin egen hårdaste polis eftersom det är så, så lätt att falla tillbaka. Bah, jag önskar man kunde ta ett trollspö och en gång för alla radera dessa dumma tankar. Det är så trasigt och sorgligt och stjäler så många bra tjejer.
Fortsätter läsa din blogg och följa din kamp. Bara så du vet :)
Stor kram!
Sådana människor är värda att spara på, att hålla hårt i.
Kramis
tittar in och säger hej. hoppas att du mår bra och att solen skiner där du bor :) take care! kram
Skicka en kommentar